onsdag 1 oktober 2014

Min väg till PIL: Intervjudelen

Jag har fått frågor från olika håll om jag inte kan skriva mer om del två av PIL, nämligen intervjuerna, del ett hittar ni här. När jag fick reda på att jag kom vidare blev jag helt ställd - och överlycklig. Sen lite skraj, hur skulle jag landa det här? Begåvningstestet är kanske ingenting man kan förbereda sig inför speciellt mycket kortsiktigt sätt, logiskt tänkande är väl någonting man har eller inte har men kan öva upp genom att på något sätt vänja sig vid tankesättet. Intervjuer däremot: Förberedelser. Om du sitter och ska intervjuas inför ditt drömjobb, självfallet förbereder du dig. Samma sak här.

Det första jag gjorde var att ta reda på information och först läste jag igenom det jag kunde hitta på KIs hemsida. Jag förstod att intervjuerna skulle vara ganska djupgående och att de skulle ha en hel drös infallsvinklar vilka jag nu ska försöka att bena ut här nedan.

  • Intresse, motivation och realism för att genomgå utbildningen
Kort sagt ska jag få fram att jag verkligen vill gå läkarprogrammet. Att säga att jag alltid drömt om att bli läkare antog jag att en hel drös mer skulle kläcka ur sig, men hur kunde jag få fram till intervjuaren att det var det här jag verkligen ville? Jag använde mig här av att beskriva att detta inte var något beslut jag fattade förra söndagen, utan att jag faktiskt har velat detta sen jag kunde tänka lite mer på framtiden och vad jag ville med mitt liv (11 år) och att alla akademiska val jag gjort i livet har varit för att sträva mot att antagningen skulle kunna gå i lås (folkhögskola, naturvetenskapliga gymnasieprogrammet, arbete inom vården, högskoleprovsstudier m.m.). Jag var också här ärlig och realistisk och sa att jag vet att det kommer att förväntas mer än någonsin av mig för att klara av detta, det är en svår utbildning jag vill börja på men att det samtidigt är de riktiga utmaningarna i livet som gör det värt att leva.

  • Informations- och kunskapshantering samt vetenskapligt intresse
Kort och gott forskningsintresse. Som jag inte saknar, men inte har erfarenhet av. Jag har inget bevis på att jag faktiskt kan tänka mig att forska. Nada nicht: obefintlig erfarenhet. Jaha? Men jag har ju arbetat med utvecklingsarbete! Både i min nuvarande tjänst och tidigare arbete har jag arbetat med effektivisering och utveckling, skrivit handlingsplaner m.m. Detta tillsammans med att vara up to date med lite av den senaste forskningen, t.ex. läsa lite i Läkartidningen m.m. hjälper bra på denna punkt om man inte tidigare har arbetat med forskningsprojekt (administrativt eller på forskningsfronten, t.ex. Unga Forskare eller tidigare arbete och utbildning). 

Försök att lyfta fram varför du kan tänka dig att forska. Vad innebär klinisk forskning t.ex.?  Jag kan erkänna att just forskningsintresse var min helt klart sämst punkt hos den ena intervjuaren. Jag verkar inte fått fram budskapet där riktigt. Man ska vara högst medveten om att KI står i bräschen för forskning och att de också gärna vill att deras läkarstudenter ska arbeta med forskning, jag har hört att de gärna ser att upp till 80% ska gå denna väg efter utbildningen (har ingen källa på detta tyvärr). Läkarstudenter väljer också att under läkarprogrammets gång ta uppehåll och doktorera. Man kan egentligen arbeta med forskning så fort man börjar på programmet, vissa forskarlag älskar personer som kan "think outside the box" för att de inte är begränsade av att det där enzymet som finns precis där minsann gör det helt omöjligt för bla bla... Ni fattar. Eftersom KI också älskar forskning (ja älskar vågar jag skriva) så kommer man också att successivt introduceras för detta på utbildningen, det är någonting man "lär sig" under tidens gång här.

Ytterligare en sak som är bra här är om du vet vilket ämne du är intresserad av och varför. Är det kirurgi du lutar åt eller kanske psykiatri? Varför? Vad tror du att du kan tillföra till dessa specialiteter och varför har du fastnat för just dom/den här? Vad ser du dig själv göra 10 år efter läkarprogrammet? Visa intervjuaren att du ser en potential i dig själv, varför ska intervjuaren annars slussa vidare dig?

  • Stresstolerans
Klarar du av pressen att intervjuas? Dränks du i din pulsvåg som sköljer över dig? Gör inte det. Du ska berätta om dig själv, och vem kan det bättre än du? Det du ska intervjuas för nu finns det ingen på planeten som kan utföra bättre än du, för du känner dig själv bäst. Ett exempel på detta var att min ena intervjuare var otroligt eftertänksam (kan vi kalla det) med att ställa frågor, jag har en ganska hög stresströskel och kan hålla huvudet kallt under lång tid. Var sak har sin tid. Det var också detta som jag fick full pott på, troligtvis tack vare det. Ska du prata på när det blir tyst eller ska du vänta på en ny fråga? Babbla inte bara för att fylla upp ett tomrum. Min andra intervjuare var precis tvärt om, där spottades fråga efter fråga ut likt en tennisbollkanon. Lätt att dras med i stress och snacka som man gör med tjej- eller killkompisar. Do not do that. Påminn dig själv om att du är där för att leverera en sjukt bra produkt för investering: dig själv. Ta det lugnt.

  • Personliga mognad i relation till ålder
Hur svarar du på frågor? Har du arbetat självständigt eller tagit ansvar innan i chefsroller, föräldraroll eller liknande, lyft fram detta.

  • Sociala och kommunikativa färdigheter
Hur är din "kontaktförmåga"? Svara på frågorna som ges. Ärligt men välformulerat. Hur funkar du socialt sätt? Är du utåtriktad? Lyft fram det! Har du arbetat i grupp mycket, kanske är ditt arbetslag nu väldigt sammansvetsat? Du kanske är van vid att integrera folk i nya sammanhang m.m.? Just den här punkten är svår att förbereda sig för, det handlar mer om hur du är och hur du funkar socialt. Tänk också på att lyfta fram och sälja in dig själv - men undvik att göra det på bekostnaden av andra.

Slutligen kommer alltihopa poängsättas från 1 till 5 samt en mer generell sammanfattningsskala 1-7 för hela intervjun. det är denna slutpoängen som avgör om du kommer att bli antagen eller inte med ett spann på 15-70p. Antagningsgränsen brukar ligga på ca 50p.


Förberedelser
När jag hade fått lite mer kött på benen började jag intressera mig för ungefär vilka frågor som skulle kunna komma att ställas och gick igenom de frågor som Nils radat upp på läkarstudent.se. Jag rannsakade mig själv - exakt varför vill jag bli läkare? Varför vill jag inte bli jurist och söka mig till administrativa poster i vården? Varför vill jag inte bli sjuksköterska, jag gillar ju omvådnadsbiten likväl som den medicinska? Jag funderade över fler frågor - hur ser jag på etik och empati? Hur väger man en professionell empati som gör en effektiv i vården, men begränsar en alltför utsvävande empati som begränsar en?

Med Nils frågor som grund valde jag ut ett flertal som jag tyckte krävde extra tankekraft för att ge ett så välformulerat svar som möjligt, utan att för den delen modifiera sanningen. Jag ville att personen som skulle komma att intervjua mig verkligen skulle kunna förstå mig och min situation, vad och var jag kom ifrån, vad jag fått med mig under tiden och vad jag vill med läkarprogrammet och därefter  under mitt kommande yrkesverksamma liv.

Det fanns vissa frågor däremot, t.ex. Vad är dina starka sidor? som krävde lite mer än bara ett rent svar: Vad, exempel och hantering benade jag ut det till. Här skrev jag upp vad mina starka sidor var. Exempel som styrkte mina starka sidor och hantering i hur jag handskades med situationen i exemplet. Rada upp tre positiva och negativa egenskaper.

Slutligen var detta mitt sätt att förbereda mig inför PIL. Det kanske inte passar alla men kan ge vägledning för andra. Jag har underlåtit att ge exakta svar på frågorna eftersom de är högst personliga, det är dig du ska beskriva inte någon annan. Är det dock någonting som du undrar över, skicka in ett mail eller kommentar så ska jag försöka att besvara det så bra som möjligt. Stort lycka till!

Hälsningar,
Josefine

4 kommentarer:

  1. Hej Josefine!
    Först och främst, tack så mycket för att du delade med dig utav din historia. Snart kan även jag dela mig utav min historia!
    Jag har ett par funderingar:
    Jag ska försöka att vara kort och koncis,
    Hur ser intervjuarna på betyg?
    Vad tog du studenten med för snitt?
    Hur lång tid pluggade du inför högskoleprovet tills du kom in på KI?
    Vad skrev du på HP den allra första gången?
    Med vänliga hälsningar
    Kim.

    SvaraRadera
  2. Hej Kim!
    Va roligt att du uppskattar min historia. Intervjuarna frågade inte mig alls om betyg, och vad jag har hört har jag inte märkt av att någon som varit på PIL har fått den frågan, men det finns säkert undantagsfall för det också.
    Jag tog studenten med fler MVG än VG, och inga G, vi lämnar det där ^^.Jag antar att intervjuarna finner det ointressant om just betygssnitt eftersom de som har bra betyg inte behöver gå via PIL, jämförelsevis har jag heller inte hört frågor om HP-resultat.

    Jag pluggade seriöst ca 1 år till HP (alltså två omgångar med högre intensitet ju närmre provdagen närmade sig). Första gången gick det urdåligt (visst allt är relativt, skyller på nervositeten) så jag skrev 1,0. Detta var dock under gymnasiet och jag kan inte påstå att jag hade de förkunskaper som krävdes, men det var bra för då fick jag lära mig den hårda skolan vad som behövde förbättras.

    Lycka till med antagningen!
    Hälsningar,
    Josefine

    SvaraRadera
  3. Vad svarade du på frågan varför vill du bli läkare? Tycker det är roligt att höra folks svar för har hört många olika varianter, många är ute efter status och pengar.

    SvaraRadera
  4. Hej Jas!
    Jo, många är säkert ute efter status och pengar, men vad är egentligen bättre att tjäna pengar på? Ingen reagerar på att t.ex. ekonomer eller politiker tjänar storkovan om det vill sig väl, och vad är egentligen mest rättfärdigande: Att tjäna pengar på människors hälsa eller aktier? Om vi nu förutsätter att man "måste" tjäna pengar på någonting...

    Hur som helst svarade jag i stilen med att jag främst är intresserad av två saker: Att arbeta med människor och att läsa medicin som ämne. Människan är vad vi vet den mest avancerade biologiska maskinen på jorden och det är någonting som intresserar mig oerhört mycket. Dessutom lär vi oss i medicinens värld vad man kan göra åt när maskineriet blir fel och hur vi kan se detta. Jag kommer från en bakgrund med en familj av ingenjörs- och byggnadskonst och tänkte ett tag att jag egentligen kanske skulle bli arkitekt, och nu i efterhand finns det många liknelser trots allt.

    Hälsningar,
    Josefine

    SvaraRadera